Årssammanfattning

Jaha, dags för att sammanfatta ett slags 2012.

Antal km: 1231 (500 meter mer än 2011)
Snittempo: 5:13 (2011: 5:22)
km/pass: 9,8 (2011: 10,9)
Längsta pass: 43k
Snabbaste: Testlopp med Örebro AIK: 3000 m på 11:52
Antal lopp: 8
Antal par köpta löparskor: 3, samtliga Saucony
Antal mil jag blivit skjutsad av Anders: 3000 plus moms typ

Löpningsmässigt har året varit upp och ner. Första halvan var min klart bästa hittills. Kontinuerliga intervaller i nya klubben, bra tryck på långpassen, min bästa mil och halvmara hittills. Andra halvan var kanske mitt sämsta träningshalvår sedan jag tog tag i mitt liv, det har varit kantat av sjukdom och allmän olust till träning av olika privata anledningar som vi inte behöver grotta ner oss i här. Jag tänkte ta upp några höjdpunkter från året här nedan:

1. Startmilen
   43:00, milpers, identiska femmor (21:30, duh) och bra känsla. Första tävlingen som Öaik-medlem och kanske mitt bästa lopp någonsin.
2. Göteborgsvarvet
   Utan klocka i Göteborg blev en höjdare till slut. 1:38:08 och bra tryck över Husargatan. En bra dag med Anders.
3. Semesterhalvmaran
   En tävling mitt på Närkeslätten, längs småvägar. Oerhört trevligt arrangemang och helt oförberedd efter en vecka i Turkiet med alldeles för mycket mat. 1:47:någonting står det i resultatet. Inte mitt bästa, med strejkande mage, men oerhört kul att springa, fint arrangemang. Är jag hemma återvänder jag till Torp för att springa.
4. Spångenrundan
   31K långpass med Anders C, Sara och Helena. 5:16-tempo, fina omgivningar utanför Hovsta. Fler sådana pass tack
5. Dalenrundan
   Ett brödrostlopp där jag inte precis presterade, men hade väldigt trevligt. Och fick bada efteråt!

Annat bra 2012: mer intervaller, bättre kvalitet första halvan av året, andra halvan har jag sprungit så mycket jag kunnat, orkat och brytt mig.

Vansbro Marathon som var mitt stora mål blev lite av ett antiklimax. Jag gillade verkligen loppet, men känner såhär i efterhand att jag kunnat göra allting så mycket bättre på så många olika sätt. Men det tar vi nästa gång jag springer det. Kanske redan i sommar?

2013 då? Vad händer? Jag är anmäld till Maran, den ska gå fort och Anders L ska hänga på hela vägen har jag bestämt. 3:28 ska vi klocka in på är det tänkt. I övrigt är inget annat planerat, blir nog ett brödrostår på Närkeslätten. Mer efteranmälan, mindre planering. Jag tänkte fortsätta blogga sporadiskt, har inte den här bloggen för fame and fortune, mer för att få en möjlighet att skriva lite när jag känner för det. Släng in en länk i din rss-läsare så kommer det upp när jag skrivit någonting nytt du kanske inte vill läsa.

Kort lägesrapport

Gjorde ett sista långpass inför Vansbro Marathon igår. 30K i skön lunk, testade sportdryck från ClifShot, funkade bra, men framförallt tyckte jag att det var skoj att springa långt igen, har tvivlat på Marathon-ambitionen på sistone, om det inte är för långt ändå, kanske skulle jag byta till halvan? Efter gårdagen känns det bättre. Det kommer göra ont om två veckor, men jag kommer älska det. Långlöpning i Dalaskogarna, kan det bli mycket bättre? Det är klart, fjällmarathon finns ju, men det innebär så mycket logistik att jag inte vet om det är värt det. Nu två veckor till Vansbro, det får bära eller brista!

En snabb vecka

Såhär såg det ut under gårdagens långpass. Nästan så att man ångrar att det gick så fort, man vill ju njuta av utsikten också.

Som den statistiknörd jag är för jag självklart en mycket noggrann träningsdagbok (kolla högermarginalen för länk). Upptäckte när jag förde in veckans sista pass att jag nog ändå haft en ganska hård vecka för att vara jag. Den har bestått av:

Tisdag: Intervaller 2×8 minuter + 4×2 minuter
Torsdag: Snabbdistans 5K i nya Kinvarorna. 22 minuter blankt.
Lördag: Långpass 20K i 4:58-tempo
Söndag: Intervaller 6×4 minuter

Totalt sprang jag 40,8 kilometer, snittempot låg på 4:42. Fan, undra om jag inte börjat hitta rätta knycken nu? Löparknät jag var orolig för har försvunnit helt (visar sig oftare om jag springer långsamt, kan vara en del av förklaringen), det finns ”tryck” i löpningen och jag tror jag mer att ge. Om en månad är det Startmilen. Då gäller det. Sedan är det en månad till Varvet, då gäller det ännu mer. Efter Varvet då? Ja du, då är det två månader till Vansbro Fucking Marathon. Hur. I. Helvete. Ska. Det. Gå?

Och varför i hela världen har jag en typ formtopp i mars? Dumt av mig.

Bilder från ett långpass

Jag var ute och sprang lite igår. 28 kilometer närmare bestämt. Nytt distansrekord, bra på många sätt, tyvärr känningar i högerknät mot slutet av passet (fick köra gångpauser då och då), men tror inte att det ska vara något långsiktigt problem. Hur som haver, här kommer några bilder från igår:

Ett gammalt hus i Almbro som bara står där och väntar på att förfalla. Man vill bara säga till det att det är okej, du kan ramla ihop nu. Det har liksom fullföljt sin livscykel

Pittoreska grejer man kan hitta på landet!

Solen, fälten och jag. Skulle kunna vara ett skivomslag valfritt svenskt indieband använde sig av under tidigit 2000-tal

Den långa vägen mot Bondsätter

Till vänster har vi Marieberg Köpcentrum, rakt fram har vi vägen hem.

En vägspegel i Norra Bro med tveksam bild.

28 kilometer senare (sequel till 28 dagar senare). På bio hösten -12

Har för första gången på länge kommit upp i över 50 kilometer på en vecka, känns som en mindre seger bara det, men det borde kunna bli mer. längre fram på säsongen. Idag blir det nog vila, imorgon intervaller. Vad hade jag gjort om jag inte hittat fram till löpningen? Troligtvis är svaret enkelt: ätit chips, spelat Call of Duty och skämts en del för min livsstil. Nu spelar jag åtminstone inte CoD, ett framsteg om något!

Ett brutet långpass

Eftersom embed-funktionen inte vill fungera får du klicka på länken

Det började så bra, första långpasset med klubben, den beryktat tråkiga Blacksta-rundan. Jag hittade en fartgrupp som höll ungefär ”mitt tempo”, sedan var det bara att börja trampa. Vi hade väldigt trevligt på vägarna runt Blacksta, pratade om allt och inget, bland annat Bergslagsleden och ultralöpning i kombination. Det var snöblandat regn, motvind och allmänt djävulskap i vädret, men det är fantastiskt vad lite sällskap kan göra.

Det fungerade bra att springa på i 20 kilometer, sedan började jag känna att magen inte var i trim. Efter 22 gick det inte att springa längre, så jag fick lämna gruppen. Trodde jag skulle kunna vila lite och stabilisera magen, sedan löpa vidare, men icke. Det blev promenad tillbaka till Karlslund, sedan bussen hem. Känns ruttet att behöva bryta, men det var enda möjligheten idag. Som Lundell sagt så är väl ändå ett brutet långpass också ett långpass, och 22 kilometer i trevligt sällskap är inte fy skam. Synd att missa årsmöte och inspirationsföreläsning i eftermiddag, men det var tyvärr inget alternativ att stanna.

Väl hemma tappade jag upp ett bad och såg Johan Olsson krossa. Magisk skidåkning, och ack så skönt att bada. Nu kaffe och FA-cupen. Och Livestream från inomhus-SM!

Det räcker nu

Alltså, vintern, har vi inte pratat om det här? Vi hade ju kommit överens om att du skulle hoppa över det här året, och vänta tills i november. Jag vill inte ens bli sugen på att valla skidorna, jag vill inte behöva tänka på att köpa långfärdspjäxor. Jag vill springa. Snabbt, långt, över stock och sten, längs Hjälmarstranden, uppe i Kilsbergen, ja var fan som helst. Jag hade ju givit upp dig, vår relation hade redan kraschat. Du skulle ju inte komma och störa när jag börja flirta lite oskyldigt med våren. Speciellt inte precis när jag ska springa hem från Tybblelundshallen en tisdagkväll efter rejäla fartintervaller. Det var inte nu du skulle komma. Kan du inte bara ta din snö och smälta bort härifrån? Jag har sportlov nästa vecka, då tycker jag vi kan komma överens om att du har försvunnit så att jag kan ta ett rejält långpass runtom Örebro. Är du med på det? Bra! Då ses vi i november igen så vi kan åka skidor ihop! jag fixar varm choklad, gör du äggmackor?

Första intrycken av Mirage

tjugofyra kilometer senare - Efter långpasset. En film av Petter Boman

Eftersom mina Kayano har sjungit på sista versen ungefär ett halvår (en jävligt lång vers, låtar med långa verser är oftast dåliga, så även mina skor) bestämde jag mig för att köpa nya långspringarskor när Löpex annonserade om rea i veckan. har sneglat länge på Miragen, och följdaktligen blev det ett par sådana (sneglade länge, länge på Kinvara, men fegade ur på den till slut). Har sprungit en snabbdistans (5K) och ett långpass (24K) i dem hittills, och är mycket nöjd.

Den stora skillnaden mot ”vanliga” skor är ju att skillnaden mellan tå och häl bara är 4mm (vanligtvis typ 12), det sägs ge ett bättre löpsteg (semantiskt fel. Det gör det lättar för dig att ha ett bra löpsteg). Det är svårt att uttala sig om effekterna av detta efter tre mil i skorna, men det kändes på något sätt som att det var lättare att springa ”lätt” i dem, att mer tassa fram än att älga som man får göra i Kayano. Det kan såklart ha med mitt löpsteg att göra, men tror nog ändå att skorna hjälper till litegrann.

Passformen är fantastisk, de sitter på plats, lagom hårt. En fördel jämfört med Kinvara är just att de känns som ”mer sko”, lite bekvämare helt enkelt. Man tappar lite löpkänsla, absolut, men bekvämlighet är också viktigt, särskilt när man passerar två mil en lördag förmiddag behövs det.

Jag är, som du säkert märker, oerhört nöjd med skorna såhär vid en första anblick, får se vad jag tycker efter femtio mil i dem, men som det känns nu är det Miragen som kommer ta mig runt långpassen, och kanske köper jag mig ett par Kinvara till sommaren och snabbdistanserna. 4mm drop har kommit för att stanna på mina fötter.

Fresh out of the box

Första intrycken av min ryggsäck

Nya träningskompisen

Fick hem min Salomon XA 10+3 i torsdags, och sprang ett långpass med den igår kväll. Första intrycket är att den satt väldigt bra, den slängde inte fram och tillbaka, var lätt att justera ”on-the-fly” så att säga. Jag packade med mig lite extra kläder om det skulle bli riktigt kallt eller om jag skulle behöva stanna en längre stund, och de fick plats utan problem (och då hade jag inte expanderat stora facket heller). Det negativa var väl att vätskan frös i slangen, trots isoleringen runtom, men det är klart, minus sex-sju grader är kanske inte optimalt, men man kan tycka att en ryggsäck som utlovar att den ska vara bra ”For any intense winter outdoor sports” (citat Wiggle) inte bör frysa efter fem kilometer i minus sex grader. Hursomhelst är de första intrycken väldigt positiva, jag kan verkligen rekommendera ryggsäcken! Tänkte prova att springa till och från intervallträningen imorgon, med intervalldojorna i väskan, återkommer med synpunkter på detta!