Vad har hänt sedan sist?

Jag har inte uppdaterat den här bloggen sedan Kungsholmen Runt. Jag borde kanske skämmas, men det tänker jag inte göra. Det här har jag gjort sedan sist:

1. Stockholm Magathon

Årets stora mål, tyvärr hade träningen inte gått som beräknat, så jag sänkte målet från 3:28  till 3:45. Åkte med klubben upp till Stockholm, bra bussresa, fin uppladdning, allt kändes bra. Starten gick, jag och Anders hängde på farthållaren för 3:45, ganska snabbt var vi framför hen med ballongen och sprang i ett bekvämt tempo, någonstans 5:20.

Någonstans vid Västerbron tappade jag bort Anders, fortsatte kontrollerat tillbaka till Valhallavägen, men där började jag känna av magen. Sprang förbi amerikanska ambassaden och ut på Gärdet, men där tog det stopp. Eller, ja, alltså jag stannade för att min mage hade satt igång. Efter en paus för eftertanke på en bajamaja försökte jag börja springa igen, men kom aldrig in i tempot, halvmaran passerades på 1:57 (tanken var 1:50), men jag tänkte att det säkert löser sig. Då visste jag inte att delen på Djurgården är lång, backig och tråkig. Jag ville bryta, jag ville stanna, men tänkte att jag skulle ta mig över Djurgårdsbron för att därifrån se vad som händer. Sagt och gjort, på Djurgårdsbron träffar jag Anders igen, han måste ha sprungit om mig när jag satt och mediterade. Han var helt slut, jag sprang vidare. Började ta gångpauser om vartannat för att orka hela vägen, jag ville ju ha den där jävla t-shirten!

På Söder Mälarstrand började det hällregna, nu ville jag inte bara ha en T-shirt, utan också en öl. Jag sprang vidare mot centralen, upp över Torsgatan, Odengatan och mot Humlegården, allt jag tänkte på var T-shirt och öl. Mitt mål var nu någonstans 4:00, jag fattade nog ändå att det skulle vara kört, men i mål skulle jag.

jag kom i mål på 4:04, grinade som ett barn i ösregnet, tog mig tillbaka till IP för att duscha, fick min T-shirt och träffade Anders som hade brutit (fotsmärtor). På väg till klubbens tält ser jag att Erdinger bjuder på alkoholfri ÖL! Mission accomplished alltså, både T-shirt och öl.

Vägen hem var inte så lustig, jag var mest besviken. Jag är fortfarande besviken. Det var inget bra lopp, jag borde ha tänkt mer på hur jag skulle dricka och äta under loppet. Jag får se om jag gör en repris nästa år, just nu verkar det inte så, det lutar åt att satsa på mil och halvmara istället. Eller någonting helt annat.

Örebro AIK – Näst största klubb på Stockholm Marathon

2. #Annapetter13

En vecka efter maran var det så dags. Äntligen fick jag bli en äkta make (har tydligen fejkat i massa år) och gifta mig med min Anna. Det var en fantastisk dag med fantastiska människor, tack alla som var med och delade det med oss!

Det var en underbar dag under lönnen

3. New York

Bröllopsresa till New York, en helt fantastisk upplevelse med god mat, långa promenader, värmebölja och turistande till max.

Nöjd kille i Williamsburg

4. Värmebölja i gamla Sverige

Jag. Hatar. Värme. I alla fall att springa i den. Det fungerar bara inte.

5. Dalenrundan

Någon slags tävlingscomeback. Anna följde med som support till Brevens Bruk för att ta emot en förhoppningsvis helt slutkörd löpare efter sex km stig. 28 grader i skuggan (se punkt 4) och ett hysteriskt bra startfält gjorde att starten gick fort. För fort. Första km på 4:10 var inte ett smart drag, och jag hann stava till syreskuld fler än en gång under tävlingens gång. i mål på 28:20 (en minut sämre än förra året) men ändå nöjd, ser det som en startpunkt inför kommande lopp, och ska försöka bli bättre till 2014 istället. Dalenrundan kan för övrigt rekommenderas, en trevlig sak som känns väldigt back to basics.

”Lite trött” efter Dalenrundan. Dessutom fick man en Sverigelott för besväret!

6. Styrketräning

Jag har lovat mig själv att försöka träna mer styrka, mest för att uppnå någon slags nivå där kroppen mår bra igen. Efter en diet på kaffebröd under hela sommaren måste någonting göras och kroppen måste fatta att den ska jobba igen. Så nu blir det hårdträning tillsammans med GSP (bra app!) och så lite (mycket) löpning på det. Nu ska jag komma tillbaks igen! Jag har funderat och kommit fram till att min bästa löpvår gjorde jag efter en vinter med mycket styrketräning, så kanske är jag någonting på spåret? Värt att prova hur som helst.

Race Report Örebro AIK Halvmaraton

Klungan som hängde ihop första fem-sju kilometrarna

 

En onsdag i april kan man göra många saker: kolla på TV, äta mat, handla onödiga grejer eller springa en halvmara som egna klubben anordnar. Jag valde, som du kanske förstod av titeln, det sista alternativet.

Jag, Anders och Daniel hade sedan tidigare bestämt oss för att ta tävlingen mer som ett bra träningspass. Meningen var aldrig att maxa, utan att försöka hitta ett rimligt tempo inför maran och hålla det jämnt över hela loppet.

Det var en blåsig dag igår, men vi hade tur, största delen av loppet slapp vi motvinden. Tror inte jag hade skrivit samma positiva race-rapport om motvinden hade slagit oss i ansiktet loppet igenom.

Daniel njuter, jag har skägg, Anders ser snabb ut.

Sagt och gjort, det här skulle trots allt vara ett lite snabbare träningspass över 21 kilometer, började vi i 5:00-tempo (eller, första kilometern på 4:40, men det är ju så man gör på tävling) och höll det ganska precis eller marginellt snabbare under första milen. Fram till tolv kilometer kändes allting frid och fröjd, benen var fräscha och tempot inte mer än lagom. Sedan blev det tungt. Riktigt tungt. från tolv till femton kilometer var jag trött, dålig och ville bara släppa, dra ner tempot och lunka i mål. Då är det tur att man har sällskap! Daniel och Anders var bra stöd, vi hjälptes åt bra där när det började kännas motigt.

För sedan släppte det. Ni vet den där underbara känslan när allting fungerar igen? Den där som man får efter en dålig period i ett lopp och krafterna kommer tillbaka? Det hände mig efter 15 kilometer. Det fanns tryck i benen igen, kroppen svarade och jag kunde trycka upp tempot i 4:50 och det kändes okej. Det hjälpte också att vi började märka att vi planerat smart, här började vi komma ikapp löpare som sprungit iväg snabbt i början av loppet. Det känns alltid bättre mentalt att hinna upp och springa om än att bli omsprungen i slutet. Sista femman blev hårdare än planerat, men som jag behövde det. Att få springa på i ett okej tempo mot slutet av en halvmara, den distans jag ändå tycker allra bäst om.

I mål kom jag på 1:44:08 utan att vara särskilt slut, Anders fick nöjet att slå mig på halvmaradistansen för första gången när han spurtade om i sista nedförsbacken mot mål. Han blir grym i år, men det ska dock inte hända igen om jag får bestämma (men eftersom jag inte bestämmer kommer det hända många gånger än)!

Danne verkar så förbannat nöjd på varje bild. Inte riktigt den bild jag fick i målfållan.

Sammanfattningsvis ett väldigt bra pass som gav ett fint besked vad gäller maraformen. Arrangemanget var riktigt bra skött, och många gjorde bra tider i blåsten. Nu ska jag springa Kungsholmen Runt för att slipa lite extra inför första juni, sedan blir det finputsning och så race.

Fullständiga resultat finns här. Erik Anfält slog till med nytt personligt rekord samtidigt som han slog ban- och klubbrekord. 1:09:55 är RESPEKT! Och bra jobb av Mikaela Kemppi som vann en förkrossande seger i damklassen med nio (!) minuter på nytt pers (med 3:30). Det här kan bli ett bra år för ÖAIK.

En något tveksam blick, men här hade vi sprungit i motvind ett bra tag.

 

Tack IF Start för bildlånen. Hoppas det var okej.

Race report Startmilen 2013

Årets första lopp avklarat. Det gick väl bra med tanke på förutsättningarna. Två minuter sämre än för ett år sedan, men med tanke hur illa jag tränade höst och vinter 12-13 är jag nöjd.

Tio kilometer är en fruktansvärd distans. Den måste liksom gå fort hela tiden. Du kan inte tveka, för då har du helt plötsligt tagit ett beslut du inte visste att du tagit. Att tveka, sakta ner eller ens tänka tanken på att det gör ont är lika med döden.

Jag sprang på så hårt jag kunde idag, höll min taktik rätt bra. Det primära målet var att komma i mål före Anders och Daniel, och det lyckades till slut. Jag vet att de båda är spurtstarka, så jag var tvungen att få en lucka tidigt som de inte kunde täppa till. Sagt och gjort, efter drygt fyra kilometer såg jag att de inte hängde med när jag drog upp tempot litegrann, så jag försökte pressa på och lyckades öppna en lucka som turligt nog räckte hela vägen. Dock är jag övertygad om att de spöar mig snart, tror de kommer gå från klarhet till klarhet under året.

Klockan stannade på 45:00 (sekundära målet var sub45, känns lite surt), jag är nöjd trots allt. Jag kan bättre, kommer springa snabbare i år, men som formbesked är det bra. Nu blir det marafokus, jag tar gärna emot tips på pass för att vässa maraformen.

Ett stort tack till Anne, Goran, Åsa, Anders, Per, Jonas och Lars för trevligt häng på Bishops efteråt. Och tack Bishops för en osannolikt god rödbetsburgare!

stilstudie. Bild från IF Start, tack för lånet!

The Last Mile

Många vackra bilder, även om den tenderar att gå över i det där nästan ”spirituella” snacket om löpning som vissa håller på med. Titta på den några gånger och känn hur vårvindarna blåser varmt, hur du kan springa i shorts (snart vänner, snart!!!) och hur du kommer persa, utmana dig själv och bli så jävla bra i år. 2013 är året!

(Tack till Kristian på 42km för tips)

Äntligen på banan igen?

Lägger min andra fyramilsvecka på raken till handlingarna. Kanske, kanske finns det hopp för mig, även efter en fruktansvärt dålig vinter? Det går lättare och snabbare nu, men framförallt är det roligt igen. Det är förbannat kul att springa numera. Klart att vädret hjälper till, men jag har nog klubben att tacka för mycket, att springa med Örebro AIK gör kilometrarna lätta på långpassen och farten högre på intervallerna. Tack, tack, tack.

Nu siktar vi mot Startmilen om fyra veckor. Har ingen aning om min milfart, men det ska förhoppningsvis gå fort. Riktigt fort. Kommer ha bra sparring från både klubb- och arbetskamrater (som verkar ha formtoppat hysteriskt). Sedan är det marafokus som gäller i två månader. Förhoppningsvis kommer jag levande ur det. Får jag till kontinuitet i träningen så bara måste det gå vägen. Det bara måste. Sedan får vi se vad som händer därefter. Jag har några planer, men de tar vi då.

Lite bra träning igen

Det känns som att det har lossnat på löpfronten, har sprungit intervaller i Marka, simmat en del och har bra tryck i löpningen igen, inte tryck för 1:35 på Åstadsloppet, men kanske tryck för 1:39 om jag håller mig frisk till dess. Igår kväll blev det intervaller i hög fart i terräng, har tränat bra tre dagar i rad första gången på länge. Håll tummarna för att jag får vara fortsatt frisk, motiverad och kan träna ordentligt fram till 13:e oktober och bortom det. Helst fram till första juni och Västerbron.

Hösten är här, nu vänder det, eller hur?

Östansjöloppet

När den här bilden togs hade jag precis svarat ”fy fan” på Hasses fråga om hur det gick. Det var just exakt så det kändes. Första halvan av loppet gick på 22 blankt, andra på 26:30. Jag tog slut vid femte kilometerskylten, sedan joggade jag i mål. Ett fint lopp, men jag var inte i närheten av förberedd på kuperingen av banan. Hursomhelst ett bra uppvaknande inför höstsäsongen. Bring on halvmarorna!

Inspiration för ultralöpning

Ännu en fantastisk film från Salomon, om Ryan Sandes och hans resa till och genom Western States 100 miles.

Har under de senaste veckorna ännu en gång kommit på att det är stigen jag älskar, det är där jag vill springa. Det ger så mycket mer än att nöta kilometer på asfalt, det snarare ger än tar energi. Därför springer jag Tjurruset i höst (även om det verkar ganska energikrävande), och kanske något mer på Salomon Trail Tour om tiden infinner sig. Ses vi där?

Reboot

Det har gått en månad sedan senaste inlägget, jag har glömt månadssummera maj (kommer här under) och tja, inte haft orken att uppdatera här. Har varit en oerhört stressig jobbmånad, betygssättning, nationella prov, studentfixande med allt vad det innebär. Men nu, nu vänner, nu har jag sommarlov. Nu ska jag springa igen.

Vi går raskt vidare med en månadssummering av maj:

Antal km: 121
Antal pass: 10
Snittfart: 4:59
Antal pass >20K: 2
Antal lopp: 1
Antal intervallpass: 3

En bra månad fram till efter 28K-passet med Anders (kristi himmelsfärds dag), sedan tog jobbet ut sin rätt och jag hade ingen större lust att träna. Har börjat juni på samma sätt, men efter 16K på bergslagsleden i söndag känns det som att jag är på gång igen. Har ju Vansbro om en månad, gäller att vara förberedd!

Varvet 2012 – Director’s Cut

Director’s Cut = Den skitlånga versionen. Läs på egen risk

1:38:08. Så lyder kanske inte det heliga evangeliet, men väl mitt nya personbästa på halvmaran. Jag är väl nöjd under omständigheterna, men vet också att jag kan bättre. Jag nådde mitt officiella mål med råge, men vet att det finns mer i benen, det finns pannben som räcker till långt bättre tider. Men då krävs det nog ett lopp som inte fungerar som Göteborgsvarvet 2012 gjorde.

Blev upphämtad av Anders vid 06:50 på lördagsmorgonen. Vi stannade för kaffepåfyllning någonstans vid typ Mariestad (?) där vi träffade några klubbkamrater som också skulle springa, så det blev en del snack kring mål och pepp och sånt. Färden ner gick smärtfritt, parkeringen på Åby fungerade bra och vi kom till startområdet vid elva.

Årets vattenflaska uthämtad!

Nummerlappsuthämtningen skedde utan problem, sedan gick vi in på mässan där Ted Ås för andra året i rad lyckades lura på mig nya kompressionskläder från 2XU. Efter detta gick vi och bytte om och satte oss för en stunds reflektion på läktaren vid Slottsskogsvallen där vi träffade Twitterbekantingen Christian och pratade igenom loppet.

Två förväntansfulla löpare före starten.

Nu tog vi oss till starten för att se eliten pinna iväg, de var, som det heter, snabba. Nu tänkte jag trycka igång min klocka, min trofasta Garmin, men den ville inte gå igång. Urladdad. Tjena. Kul grej. En liten stunds panik och sedan en fast beslutsamhet att bara köra på känsla och se vart det tar mig. Tänkte att det skulle bli skönt att slippa pulsbandet som trycker mot bröstet och att inte ha en klocka att hela tiden titta på.

Väl i startled sju blev det trångt, jag kom rätt sent in i ledet, men tänkte att det nog blev bra, jag är ju ändå i en seedad startgrupp. Så fan heller. Startskottet gick, det gjorde också löparna. Jag fick tränga mig fram och köra Dansa-Pausa i första typ 5 kilometrarna. Jag hade nämligen glömt att företagsleden Guld och Silver startade före mig… I de leden är det, så att säga, blandad kompott på löptalang. Du har allt från 1:30 till de som går runt ”för att det är så roligt. Sedan verkar de oförmögna till att förstå höger och vänster. Det där med att vänster är omkörningsfil, det verkar vara lite svårförståeligt för vissa.

Nog med bitterhet för en stund. Väl på Hisingen kunde jag få ett flyt i löpningen, det märktes inte minst på mina splittar därifrån. Gjorde min snabbaste femma under loppet på Hisingen (10-15km), hade säkerligen fått en bättre sluttid om jag hade haft fritt fram genom större delen av loppet och inte behövt se tröjor med företagsloggor på var jag än tittade.

Göta älv-bron var min starkaste del av loppet, där tog jag mig förbi många, hörde en go gubbe ropa ”kom igen, snart är ni tillbaka i Göteborg!”, då kunde man inte hålla igen uppför. Tog många placeringar där, nerför gick det i bra fart, sedan vände jag upp på Avenyn.

Publiken på Avenyn var sämre i år tyckte jag. Inte alls samma energi, de stod mer och bara tittade, men jag klandrar dem inte. Det var en bra sträcka för min del, kunde hålla hyfsat tempo hela vägen och låta kilometrarna passera.

Vasagatan var seg i år, trångt med folk, svårsprunget och svagt uppför var ingen bra kombination. Här började det göra ont i kroppen, och utan koll på klockan blir det lite extra jobbigt, man vet inte vilket tempo man håller, vilken måltid man kan satsa på och annat som ändå är väsentligt när det är tävling. Men jag kämpade på, fick hyfsat tryck över Husargatan, det är bra att skaffa sig hyfsad position där, det blir trångt sen…

Bron över till Slottsskogen var packad med folk, väl inne fortfarande trångt, sedan var det bara backen mot Slottskogsvallen kvar. Försökte dra upp tempot för att bättra på tiden, kom in på 1:38:08, men det enda jag undrade var hur snabbt jag hade kunnat springa utan trängsel.

Efteråt kändes det mest tomt. Börjar nog fatta nu att det var ganska bra ändå. PB med nio och en halv minut trots att jag fick kryssa genom stora folkmassor, trots avsaknad av klocka. Jag kommer nog vara väldigt nöjd om några dagar. Och vara sugen på revansch 18:e maj 2013, då i startgrupp 3-4, alltså före dessa företagsgrupper som väl kunde få en egen bana?

Här är tiderna om du skulle vara intresserad

Anders gjorde ett fantastiskt lopp från Startgrupp 19, gick in på 1:42:51, men han skriver säkert om det själv, så jag lämnar det. Hemresan var fin, men vi var oerhört trötta, och fick stanna för att vänta in några bortsprungna hästar utanför Vretstorp (sant!).

Tack Anders för bilkörning och pepp och en fin dag i Göteborg. Nästa år gör vi om det, på bättre tider!