Om du någonsin letat efter en anledning till att springa trail, titta på det här:
Kategori: inspiration
Kilians uppladdning
Han är magisk, den där spanjoren
Den där Buud
Han vann alltså Swiss Alpine för femte året i rad. Skön kille. Här är två filmer från hans banbesiktning, man blir inte precis mindre sugen på att springa där när man ser dem:
Markaspåret i ösregn
Igår var jag på en mycket intressant föreläsning med Peter Holgersson och Magnus Bergman. Det var en del i Lidingöloppet on tour-konceptet (varning: skitful hemsida), och det handlade om träningslära. Mycket matnyttig information, men alltör mycket för att sammanfatta här. Kan dock tipsa om Holgersson och hans idéer, och väldigt skönt att få höra någon prata om löpning 2011 utan att blanda in Fivefingers och barfotalöpning.
Hursomhelst så spöregnade det hela kvällen, men det inplanerade löppasset efter föreläsningen blev av hursomhelst. Det fanns farthållare i 4:30, 5:00 ch 5:30. Jag tänkte att jag skulle se om jag klarade att hänga på 4:30-gruppen, så jag slängde mig iväg, och tempot som skulle vara 4:30 var snarare 3:50 i början (nerförsbacke i och för sig), men senare höll vi 4:30 ganska jämnt och bra. Jag hängde med bort till Marka och sedan den värst kuperade kilometern, sedan var det stopp, bara att släppa dem och tugga på i bra tempo på egen hand. Spåret var genomvått, och i början försökte jag undvika alla vattenpölar, men efter ett tag var det bara att strunta i det och klampa rakt igenom dem. Känslan av att springa i ösregnet och skita i hur blöt man blev var helt fantastisk, på något sätt frigörande. Efter sju kilometer i typ 4:40-fart (glömde slå på klockan i början, och GPS:en krånglade lite i regnet) gick jag i mål och fick en banan och en flaska Powerade (Lidingös sponsor), sprang till cykeln och tog mig hem i ösregnet. Årets bästa fartpass avklarat tillsammans med ett bra gäng löpare. Mer sånt tack!
Öppet brev till dig, Anders Carbonnier
Att säga att du är min största inspiration (och i viss mån personliga tränare) är en underdrift. Utan dig hade jag aldrig börjat springa, utan dig hade jag aldrig klarat milen på 47:49 förra året, jag hade aldrig sprungit Göteborgsvarvet på 1:47:45 och jag hade definitivt aldrig ens haft tanken på marathon till nästa år. Det är din förtjänst, Anders. Tack för att du visar mig att ingenting är omöjligt, att det bara är att ge sig fan på någonting så kan man klara det. Oavsett om det gäller att springa 5K utan att stanna, åka tre mil på skidor, paddla två och en halv mil eller springa längre än man någonsin gjort förut så är det faktiskt möjligt, jag är mer eller mindre ett levande bevis på det, som har gått från couch potato till en åtminstone godkänd joggare, tack vare dina tips, din peppning och alla de diskussioner vi fört över diverse nätkanaler. Så tack, tack, tack. Kom till Örebro så ska vi springa, paddla, cykla, vadhelst som känns bäst. Och du, nu jävlar springer vi maran tillsammans om ett år!
Peace, Love and Long Distance Running!
Inspiration
Jag brukar inte gilla alla dessa ”Inspirational running videos” som finns på nätet, men Sauconys nya reklamkampanj kommer jag nog kolla en del på när det känns tungt att springa.
Hela kampanjen är ganska snygg, kolla in den här. Du kan göra ditt eget lilla skrivbordsunderlägg för att peppa dig, här är mitt, free for you to daunlood:
Scott Jurek, min hjälte
Fantastisk film, fast än det är reklam för ett amerikanskt skoföretag.
Favoritidrott
Förutom löpningen då? Fotboll. Utan tvekan. Om du läst denna blogg förut borde du veta om det. Om du pratat med mig de senaste åren kan du inte ha undgått det. jag formligen älskar det nörderi och den idoldyrkan som omsluter fotbollen, jag gillar nästan mer spelet runtomkring än det som händer på planen. Sedan ska jag inte sticka under stol med att jag alltid gläds åt Manchester Uniteds segrar och mår lite dåligt när de förlorar. Fotbollen är ju en idrott som är väldigt lätt att gå upp i, den spelar så tydligt på våra känslor som ingen annan idrott. Det inbyggda systemet att följa ett lag och verkligen få en relation till det är oöverträffat i andra idrotter. Friidrott på elitnivå är, som tidigare nämnt, otroligt imponerande, men inte särskilt engagerande eller inspirerande för en sån som jag.
Eller, alltså, jag gillar inte att spela fotboll, men titta på det kan jag göra till överdrift.
Muzik 4 teh Mazsez!
Såhär på söndagen när du sitter och kollar på Vinterstudion känner du kanske att du behöver lite inspiration och lite peppmusik inför löpningen som du tänkte göra idag, men inte kommer dig för? Här är min senaste spellistekreation för löparskorna. Tre delar electro, en del hip-hop, två delar hits och så Rex The Dogs remix på Heartbeats, låten som inte går att springa långsamt till. Här är den lilla listan:
1. Rainbow Arabia – Without You
2. Glasvegas – Euphoria, take my hand
3. Jay-Z – Empire State of Mind
4. Erik Prydz – Pjanoo (Fred Falke remix)
5. The Knife – SIlent Shout
6. The Sound of Arrows – Into The Clouds
7. Gorillaz – On Melancholy Hill
8. The Tough Alliance – 1981
9. Van She – Kelly
10. Lady Gaga – Alejandro (The Sound of Arrows Remix)
11. Ke$ha – Tik Tok (Fred Falke Remix)
12. The Go! Team – We just won’t be defeated
13. Gentle Touch – Memories
14. Juvelen – Don’t Mess
15. The Killers – Human
16. The Knife – Heartbeats (Rex The Dog Remix)
Oh, Usain
Det var det där med löpteknik…
Min respekt för sprinters är sådär. 100 meter lär väl ändå inte vara så ansträngande, pulsen når väl inte över 130, liksom? Men 9:58 är 9:58, och den teknik karln uppvisar är ju helt sinnessjuk. Kanske skulle han satsa på marathon?
Run for it 