Att vara en stjärna

Hoppa till kommentarer

Jag har många vänner som håller på med musik på en nivå jag aldrig skulle klara av. Jag har den största respekt för dem och deras enorma kunnande vad gäller skalor, sångteknik, arrangemang och allt annat som är sjukt viktigt i musikvärlden. Det är bara en sak som stör mig: att man hela tiden måste argumentera emot ”Ja men, det är ju ett taskigt arrangemang, och han sjunger inte särskilt rent”. att sjunga rent, att kunna spela massa instrument och ha rätt teknik anses vara en grundförutsättning för att över huvud taget få ge sig in i musikvärlden. Update: det ser inte ut så idag, har nästan aldrig gjort och kommer troligtvis att göra ännu mindre i framtiden.

Musik handlar självklart till en viss del om att kunna hantverket, men minst lika mycket handlar det om kontexten, om allt det där som finns runtomkring, det som inte är musik men som ändå blir en del av musiken. Det handlar om att skapa en aura kring framträdandet, kring sin person och sina låtar. Michael Jackson var en mästare på det där, att få fram en helhet där hans person blev minst lika viktig som musiken han skrev, det var lika mycket ett spektakel att han kom till Sverige som att han sjöng sina låtar i Sverige. Nu hade Michael Jackson också en helt otrolig sångröst, men han hade inte varit någonting utan den stjärnstatus han arbetade upp. Det finns säkerligen tusentals extremt duktiga sångare därute som inte blir någonting eftersom de helt enkelt inte är artister, de är inte självklara stjärnor som har det som krävs, det där odefinierbara som gör dem till någonting lite högre än oss vanliga dödliga.

Minns ni han Daniel Lindström som vann Idol 2004? Han hade en helt fantastisk sångröst, men stjärnstatus som en gråsten. Vad gör han nuförtiden, liksom? Så vitt jag vet sjunger han på finlandsfärjor och har en bedrövlig reklam på Spotify. En av mina musikervänner hävdade för övrigt att hans version av ”Sarah” var bättre än Mauro Scoccos, eftersom ”Daniel är en bättre sångare”. Jag valde att inte ens kommentera det. Han som kom tvåa i Idol det året, minns ni honom då?

(med reservation för att TV4 tar bort klippet)

Här är Sveriges största stjärna av idag, utan någon som helst tvekan. Det kan finnas bättre rockband, indieorkester, elektroduos och allt vad det heter, men en större stjärna går inte att hitta, idag är det bara Darin Zanyar som vet hur man gör. Det är bara Darin som kan gå in och på ett fullständigt självklart sätt äga en scen, slå sönder hela världen i treminutersintervaller och ha resterna av pop-Sverige under fötterna. Han har kommit långt från pojkrummet i Vällingby, skulle man kunna säga. Jocke Berg kan gå in och få jubel, men han kan inte äga en scen. Lars Winnerbäck drar tusentals till folkparkerna, men han blir aldrig större än livet. Mando diao må spela rock för fulla hus, men de kan inte stanna tiden i tre minuter på samma sätt som en riktig superstjärna. Darin kan just det, han kan ta över en scen på ett som ingen annan i det här kalla landet kan just nu och få oss att tro att just nu är ingenting viktigare och bättre än det han gör på den där scenen, tre minuter i taget. Stackars Idol-deltagare, de borde inte ha kommit in bakom honom i fredags, och var de nu tvungna skulle de haft en vit flagg med sig, för de kan inget annat än att kapitulera inför deras egen mästare.

2 kommentarer

Under Pop, TV