Såhär i mars börjar inspirationen komma tillbaka, januari och februari har inte riktigt varit optimala vad gäller just den varan. Tänkte att jag skulle skriva lite om populärkultur här, och dessutom börja göra det lite oftare. Jag vågar inte lova att jag uppdaterar den särskilt ofta, vissa sätter ju ett mål om “ett inlägg om dagen” eller sådär, men det vägrar jag göra, blir svårt att leva upp till det om man inte är singel, arbetslös eller helt enkelt saknar intressen förutom bloggen. Men i alla fall, den här bloggen ska börja leva igen.
Jag har, som ni sett, gått över till WordPress från Blogger. Varför vet jag egentligen inte, ville väl göra någonting nytt och samtidigt ha lite mer kontroll och valmöjligheter än man har på Blogspot. Det har man, men koden blir inte alltid perfekt vågar jag lova så ni får ha lite överseende med utseendet på mina poster. Hursomhelst, anledningen till att jag valt temat “Hemingway” är att jag vill skriva lite längre postningar, jag har tröttnat på små notiser och ville helt enkelt komma ifrån det. Så här är vi. Nu kommer första “ordentliga” posten här på WordPress.
————————————————————————
Nu har väl alla redan kollat igenom säsong ett av Dexter åtta gånger och dessutom läst allt om serien som finns att hitta, men jag tänkte ändå reflektera lite kring både serien och personen Dexter Morgan, den sjukaste, men ändå mest sympatiska karaktär jag träffat på.Ni vet vad det handlar om, en kriminaltekniker i Miami (jag har aldrig kollat på CSI, men det finns kanske vissa likheter?) som har en osviklig förmåga att lösa svåra och groteska mord enbart genom att se på blodstänken vid brottsplatsen. Det stora problemet ligger i att han själv utför groteska mord nattetid, men han mördar bara “de som förtjänar det”, alltså pedofiler, seriemördare och andra grova brottslingar.Jag vet bara inte vad jag ska tycka om honom, han saknar känsloliv, men ändå är han en av de varmaste människor man kan se på TV, problemet är väl att han låtsas, men han är sanslöst bra på det. Det hela blir väldigt creepy för oss i publiken, mest eftersom vi hela tiden vet vem han är trots att de andra inte vet det. Här ligger också en av de bästa grejerna med serien, att vi tittare hela tiden ligger inte bara ett, utan kanske trehundra steg före polisen (Och även Dexter) i deras jakt på The Ice Truck Killer. Det är en otroligt välskriven historia, no doubt about it, men den vore ändå ingenting utan Michael C. Hall, i mina ögon en av världens bästa skådespelare just nu.
Att Dexter är helt störd råder inga tvivel om, men att någon skulle kunna spela honom så bra som Michael C. Hall gör, det trodde jag faktiskt inte. Han håller sig hela tiden och balanserar på en knivsegg, hans mimik och kroppsspråk är så tillbakahållet galet att man aldrig vet var man har honom, och vi i publiken som vet vad som döljer sig bakom masken kan skymta hans hemlighet även på dagtid, när han “anpassar sig” till gängse normer. Däremot är det precis lagom för att ingen kollega (förutom Doakes) ska förstå att allt inte är rätt hos Dexter. Hursomhelst gör Hall en helt vansinnigt (i dubbel bemärkelse) bra rolltolkning av Dexter, en människa som inte passar in, men har lärt sig hur man passar in.
Det finns mycket skrämmande i hela serien Dexter. Självklart är hans galenskap vidrig, men det mest skrämmande ligger på ett annat plan, nämligen hur han ljuger för alla, inklusive hans syster och flickvän (inte samma person alltså!), men inte bara Dexter ljuger. ALLA ljuger och döljer saker, och här har i alla fall jag den största behållningen av serien, det otroligt förvirrade intryck man får när människorna som man tror är ärliga helt plötsligt ljuger varandra i ansikter, där goda män som ska fira bröllopsdag är otrogna och systerns pojkvän är seriemördare (whoops! Spoiler!). Det är faktiskt det som är allra läskigast, inte att det mördas till höger och vänster.
Som en liten avslutning kanske man borde dra till med en fyndig poäng om att Dexter egentligen är ett geni som tar lagen i egna händer och fixar det ingen annan kan. en jag vill inte det, för det som följer mig efter att ha sett första säsongen är ingenting annat än osäkerhet. Man vet inte vem som är ärlig och vem som ljuger, det enda man vet är att alla har en mörk sida, en fruktansvärt mörk sida.
2 kommentarer
lördag 22 mars, 2008 kl 11:38
Fantastiskt bra serie. Något av det absolut bästa som går just nu.
måndag 5 maj, 2008 kl 7:53
Dexter äger! Got to love him!